Idag stod skolan Maria Immaculata på schemat. Vi fyra vaknade runt 08.00 efter en hel natt med ostörd sömn. Tydligen hade det under natten varit världens åskknallar, vilket väckt båda Törje och Micke, men vi sov så tungt efter den långa uttröttande flygresan så varken åska eller grodor (!) kunde väcka oss. På kvällarna när mörkret kommer kryper grodorna fram och börjar kvacka (låter som "plopp") i kör. Säkert hundratusentals... Sandy trodde först det var ett envetet bilalarm, vilket kanske skvallrar om vilket oljud de små liven för...

Vid 10.00 kom John och vår driver Chomari med vår Matato och färden genom Nairobi började. Det var extremt skumpigt, och säkerhetsbälten var det inte så bra med! Hakuna Matata! Flinka och händiga som vi är fixade vi det hela.  Vägguppen som finns i hela Nairobi är ungefär dubbelt så höga som våra, toppiga och de flesta finns i backar. Man lättar (INTE bildligt talat) från sätet!

Efter ca 50 minuters skumpig men härlig bilfärd med massa nya så stannade vi för att plocka upp vår alldeles egna pastor: Give it up for mr JOSEF. Vi kan väl säga som så: Vi föll alla handlöst!! Josef är en av grundarna til PendoAmani, den kenyanska organisation, en gammal vän till Mike och en av världens trevligaste och gulligaste människa! Efter en heldag spenderad med Josef kändes det som om vi känt varandra hela livet och var bästa vänner. We love him! Vi bjöd genast med honom till imorgon, vill träffas så mycket som möjligt.

På vägen fick vi se många saker som gjorde avtryck. Vi kom efter fem minuters bilfärd in ett riktigt fint området (efter ett tag kom även Presidentens hus), men alla fina hus låg på vänster sida. På höger sida däremot låg små skitiga skjul, som taget från slummen. Nairobi är en mycket mångsidig stad!

Parabolerna är ungefär fyra gånger så stora som våra (minst!).

Detta är tydligen ett mentalsjukhus. Vad tror ni, blir man frisk eller sjukare här?

Vi passerade väldigt många försäljare längs med vägkanterna. Överallt, vad som helst och vilka säljare sedan! Lars Håkansson med UF:are, prata om sann entreprenörskap!!

Väl på Maria Immaculata blev vi varmt mottagna av alla barnen och fick sedan en rundtur av Sister Martha, en väldigt trevlig nunna. Vi fick sedan vara med på en lektion på deras kindergarden (någon slags pre-school, de var ca 3 till 5). Barnen var supersöta och trevliga. De hade en engelskalektion (från och med klass 1 så hålls alla lektioner bara på engelska, och inte på modersmålet kiswahili). Alla var jätteduktiga och var ivriga att visa sina kunskaper i läsa och skriva!

De var väldigt sociala och intresserade. Så söta människor!

Efteråt hade vi fyra en workshop med jämnåriga tjejer och det var SÅ roligt att utbyta lite tankar, runt utbildning och framtid främst. Det var riktigt trevligt. Vi märkte en direkt skillnad från när det var vuxna i rummet och när de gick och vi alla var jämnåriga; det blev betydligt mer avslappnat och vi kunde interagera på helt annat plan. Vi väldigt lika på vissa sätt men självklart även i helt olika sitsar. De flesta ungdomar vi mött är så drivna och målmedvetna, om vad de vill studera till och hur deras framtid ska se ut. Vi fyra däremot hade desto mindre bestämda planer!

Vi träffade även en av våra flickor, Jane (Vi tog in henne i början av året). Det var väldigt trevligt! Bilder kommer senare.

Vi åt mango idag. Det var MYCKET godare än hemma. (Smakade som glassen "Solero" som fanns när vi var små..)

Sen åkte vi vidare till en mindre slum i Nairobi, den hette Baba dogo och Josef hade vuxit upp i närheten, och bott i själva slummen i 5 år som vuxen. Vi fick träffa mammorna till två av de flickorna vi stödjer och det var väldigt jobbigt. Vi fikade med Josef, hade trevligt och hann även med ett litet oformellt möte om framtid med mera, det var väldigt givande! Vi fick kolla på en lokal där vi eventuellt kan ha verksamhet i framtiden, mycket kul!

Sedan gick vi till Nellys (en flicka vars skolgång vi stödjer) skola och träffade hennes klass. De var väldigt glada och utåt och det var en skämtsam stämning. Där kan vi verkligen tala om att vi var MZUNGOs, vita personer. Vissa av barnen på skolan hade aldrig sett en vit person förut och var helt till sig. Det är inte oartigt att stirra här! Barnen undrade varför vi var vita i huden och ville ta på (dra i) våra hår och känna på det. Vissa var helt fascinerade av Elin T's hår - "det är ju vitt!". Det gick 1600 barn i skola där vi var! Och det var bara en del av skolan. Det är Östafrikas största skola!